Days of our lives

Idag fick vi inga semlor att sälja. Äntligen, helvetet är över.

Solen har dessutom kommit till oss! Och om nästan exakt en månad tar jag och Emely flyget till Wien.

Nu ska jag dansa och le. Det gör jag inte riktigt, än.

... Det här året har gått så satans fort. Inte var det väl nästan ett år sedan klass Sp3a tog studenten? Jo.
HUR kan ett år gå SÅ fort? Det här har slagit alla tidigare rekord.

Jag förstår ingenting. Vart tar tiden vägen och vad händer nu..?  



Som krydda på moset till rubriken:
Det finns inget bättre än att sitta och äta frukost till Våra bästa år! Och jag HATAR Cassie. Belle med för den delen. Och skådespelet är alldeles UNDERBART! Hade inte kunnat vara bättre.

Skoja, pappegoja. 

Fritt fram

I fredags var jag på systemet. Vilken frihet. Gå runt bland hyllorna och bara plocka på sig vad man vill ha och ingen som kan hindra en. Hallelujah!

Jag och en gubbe stod jämte varandra och tittade på vita viner. Han sträckte fram en hand och grabbade åt sig en flaska men ställde genast tillbaka den igen och sa högt:
- Nej sött vin vill jag inte ha!
Då kom min yrkesskadade Majgården-sida fram, och jag sa:
- Men det vill jag!
Och så tog jag flaskan han ställt tillbaka. Gubben började skrocka och avslutade med:
- Ja alla tycker vi olika!

Herregud, jag är en käckbert

Sweet 20

Hjälp! Hela bloggens insida är omgjord, jag känner inte igen mig!

Sen sist jag skrev har det hänt grejer. Jag har fyllt 20. Fatta! Jag har levt i tjugo långa år, två decennier.
Jag kan relatera till sådant jag gjorde för 10 år sedan. DÅ är man gammal. Jag kan tala om och minnas vad jag gjorde på den tiden. "På den tiden", hur låter inte det då?