Gott Nytt År!
Bond, James Bond.
Filmen var över mina förväntningar! Dock bör det poängteras att förväntningarna inte var speciellt höga från början eftersom mina Bond-upplevelser inte vart speciellt många och positiva.
Den där Craig passar faktiskt som 007 vilket jag också tvivlade på från början. Jag föreställer mig ju Bond som en mörking. Något Craig däremot bör sluta med är att pluta med läpparna och blåsa in kinderna.
Man skrattar bara åt honom. Han ser ut som Ben Stiller i Zoolander.
Idag ska jag julstäda, plugga teori, köpa nya vantar (eftersom jag tappade bort mina 5 dagar gamla igår), gå på teorilektion samt träffa Emely.
Snart är det julafton. Det går så snabbt! När man var liten tog det en hel evighet innan det var den 24.e december.
En blandning av sött och salt.
Men innan vi kom dit satt hjärtat lite i halsgropen...
... När jag kom hem på måndagkvällen den 11 december (dagen innan vi skulle åka) och satte på nyheterna blev jag inte glad: "En banvall har rasat strax söder om Alingsås det innebär att det är totalstopp i tågtrafiken mellan Göteborg och Stockholm". De orden resulterade i att jag fick ett litet känsloutbrott som varade en stund. (Jag brukar vara ganska bra på sådana). Efter ett tag insåg jag dock att det inte var till någon hjälp. Istället gick jag in på SJ:s hemsida för att hålla mig uppdaterad om vad som hände.
Där fick man lite information men inte tillräckligt...
Så på tisdagen när det var dags för att åka gick jag och Oscar upp tidigare än vad vi tänkt oss från början och fick skjuts av pappa in till Göteborg. Vi hade beräknat att färden skulle ta extra lång tid eftersom flera vägar var avstängda p g a översvämningar. Vid Kållered startade bilköerna, vi kröp fram. Men det släppte strax innan Mölndal och sen gick det smidigare än vad vi tänkt oss! När vi kom fram till stationen frågade vi på SJ om det var några problem med vårat tåg och det var det inte. Förutom att vi skulle bli lite försenade eftersom tåget bara kunde köra på ett spår vid Alingsås och då var tvunget att sänka farten. Glada och lättade satte vi oss på Espresso house och tog en kaffe, sen kom tåget och så bar det iväg mot huvudstaden.
Framme i stockholm utforskade vi de nya markerna, sprang i affärer, blev förälskade i Gamla stan (bättre än Haga/Gbg och dubbelt så stort!), åt på mysigt ställe, gick på julmarknad, sniffade brända mandlar och överraskades åt att alla var så trevliga. Vid sex-tiden slutade kusin-Emelie jobbet och kom och och plockade upp oss vid Norrmalmstorg i en Let's dance bil. Sen susade vi genom stan till Söder. Där bor Emelie i en jättefin 4:a med högt i tak, ljusa väggar och stora fönster. Mikael Persbrandt har tydligen bott i våningen över, haha...
Vid sju-tiden och efter lite stress tog jag och Oscar tunnelbanan till Globen och Red hot chilipeppers.
Mötte upp Oscars arbetskamrat från Hamra där + vän till honom.
Förbandet, som var nåt av det sämsta jag hört på länge, började spela vid halv åtta.
Tror på fullaste allvar inte att det var nån som lyssnade.
Chili pepparna klev på scenen vid nio och spelade till efter elva. Skitkul att se dem! Konserten var riktigt bra (trots usla recensioner, men Anders Nunstedt har ALLTID fel) och spellistan likaså! Saknade bara Under the bridge.
Lite tråkigt att de inte pratade speciellt mycket mellan låtarna, men det är ju inte det man är där för att höra på.
På Khopang pub, eller nåt (?)
På hemresedagen den 13 december upptäcker jag något som inte är bra.
På våra hemresebiljetter står det "giltig den 12 december". Jag, som det dum huvudet jag är, har råkat beställa tur och retur SAMMA dag. Vilken miss liksom.
Men vi tog det ganska lugnt och lyckades faktiskt fixa sista minuten biljetter till samma tåg som var tänkt från början. Onödiga pengar, men skit samma. Vi bodde gratis. Grejen är den att det känns just typiskt oss. Det är alltid något som ska gå fel. Fast det är lite charmigt.
I vilket fall som helst:
Stockholm var underbart.
Hud. Möhippa. Längtan.
HUD
Igår var jag hos min hudläkare Tore, han skulle ta sig en titt på mitt eksem.
Under besöket frågade han mig om jag skulle ut och resa något.
Då sa jag att jag skulle ut i europa under en månad i maj.
"Tågluff?" frågade han då. "Det stämmer" svarade jag. Sen gick han igång!
Han berättade om sin dotter (som tydligen är jämngammal med mig, det skiljer bara 5 dagar fick jag reda på) som varit ute och tågluffat i sommras. Hon och hennes vänner hade gillat Barcelona bäst.
Så började Tore tipsa mig om bra vandrarhem och att det är dyrt att bo i Wien men att man kan äta och köpa öl för rimliga priser osv. Det var kul tyckte jag.
MÖHIPPA
Annars var det ju då möhippa i fredags.
(Det blev aldrig något laserdome pga många om och men..)
Det hela började med att vi överraskade Ida då hon trodde att hon skulle jobba.
Vi spökade ut henne till en ful brud och lastade på henne en massa bullar som hon fick gå runt i kungsbacka och sälja. Gick bland annat till våra konkurrenter Steinbrenner & Nyberg, som faktiskt köpte bulle av henne.
Vid 17-tiden hade jag bokat bord på Peter Niclas åt oss och där avnjöt vi en mycket god måltid.
Oval spagetti, kycklingfilé-bitar och pesto åt jag. Sjukt gott!
Ida fick även sjunga lite karaoke där till ackopanjang (stavas det så?) av pianisten.
Fernando med Abba blev det, eftersom hennes blivande man heter så.
Efter det åkte vi vidare till bowlinghallen för lite disco-bowling. Jag kom sist i vårat lag. Dock slog jag en strike men Johanna och Sandra var beundransvärt bra!
Efter att Ida fått dansa lite med några rå-packade beier-bygg-gubbar som hade julbord gick några av oss vidare till Tio peppe, där kungsbackas medelåldersmänniskor befann sig. Där var ett liveband som bestämde sig för att spexa med Ida. De gjorde en äcklig drink till henne “aphjärna” och tvingade henne att bilda ringdans osv. Ganska kul.
Intressant att uppleva sin första möhippa i alla fall.
LÄNGTAN
På tisdag åker jag och Oscar till huvudstaden för RHCP-konserten + övernattning hos kusin Emelie. Wiie!