.

Idag var första gången som jag nästan började gråta på jobbet.

Det hela börjar med att en trevlig dam kommer in för att hämta en tårta åt en Evert.
Hon hade blivit tillsagd att det var en 12-bitars tårta och att det stod Larsson på beställningen.
För det första har vi inga 12-bitars tårtor, så jag sa till henne att det säkert var en 11-bitars då.
Jag började leta runt bland våra tårtskåp men fann ingen tårta skriven på Larsson. Jag frågade om hon verkligen var säker på att det stod Larsson "Ja" blev hennes svar. Sen frågade jag damen om hon visste vad det var för en tårta som var beställd, det hade hon ingen aning om. Då ringde jag ut till Onsala för att höra om de möjligtvis hade fått beställningen på Larsson-tårtan av misstag, det hade de inte. Under tiden försökte damen få tag på Evert. Det fick hon aldrig och det slutade med att hon struntade i tårtan och det hela blev ett mysterium.
 
Några timmar senare stormar en skrikande gubbe in i butiken. Han gastar högt, argt och länge. Jag hör inte vad han säger i svammlet  och förstår inte vad det är som han är så arg över och försöker lugna ner han på ett trevligt sätt. Det går inte. Efter 5 minuters spyende galla  över oss och spott flygande ur munnen får man fram att det handlar om en tårta, att han skall ha pengarna tillbaka och att den inte fanns. Då hajar jag. Jag frågar, fast han inte ville ge mig någon syl i vädret, om han möjligtvis heter Evert. "JAAAA!!!!!!!" Får jag höra tillbaka. Hela tårt-historian rivs upp igen.  DÅ visar det sig att det var en 15-bitars tårta han skulle ha. OCH det stod inte Larsson eller Evert på lappen utan LENA. Jaha! Och hur fan skulle vi veta det när damen i fråga sagt att hon var ute efter en 12-bitars tårta under namnet Larsson? 
Jag förklarade då för idiot-gubben, som samtidigt predikade att det inte gick att lita på oss, att den faktiskt stått hos oss ända sen imorse men att fel namn & storlek sagts. Han vägrade lyssna. Han har säkert alltid "rätt". Jag slutade upp med att försöka vara trevlig.
"JAG SKA HA PENGARNA TILLBAKA!! DET ÄR REDAN FÖRSENT, JAG VILL INTE HA TÅRTAN!!!" Han fick pengarna tillbaka. Tyvärr. "Tack" sa han då, jag sa ingenting.

När han gått ut från affären skakade alla kunderna på huvudet åt hans uppträdande. Jag var helt i chock efter att ha blivit attackerad helt oskyldig. Några tanter som satt vid ett bord frågade vad det egentligen handlade om. Jag drog hela historian i klarhet (som gubben inte lät mig göra) . De suckade och sa:
"men då var det ju hans eget fel och den person som hämtade"  Jag kunde inte annat än hålla med.
Sen gick jag in i fikarummet och samlade mig med gråten i halsen.
FY FAN, HUR KAN MAN VARA SÅ JÄVLA OFÖRSKÄMD??!!
Han brukar tydligen vara det. Enligt Sandra har sprungit in och skrikit på oss andra gånger + gått före de andra kunderna i kön. Det säger ju allt om honom. Ett otrevligt äckel. Säkert bitter över något och låter det gå ut över andra. En sån där som inte kan inse sina egna misstag. Alltså är det här inget man ska ta åt sig av, men det är svårt att låta bli när man får skit i ansiktet. Han är en skit.



I dag är det Desperat housewives :D :D :D