.

Det är lustigt ändå vad alla vill ha ut olika saker av livet. Det finns de som ständigt söker, är i rörelse och aldrig vill stå still. Samtidigt finns det andra som mår som bäst i det stillsamma, i vardagen. Äventyrssökaren kan ha svårt att förstå vardagspersonens perspektiv och vice versa. Vad är det som gör att vi vill och trivs med så olika saker? 

Jag har ansett mig själv vara äventyrsökaren. Jag har haft bilder i huvudet, föreställningar om hur saker skulle vara. Nu har jag insett att det inte riktigt är så. Jag är inte sådan.  Att ständigt vara på språng och söka skulle jag få ut noll av. Antagligen skulle jag mest må dåligt av det rastlösa tillståndet av att inte finna något lugn. Personligen mår jag som bäst när jag bara är och omringas av det och dem som jag tycker allra bäst om. Varför sträva efter något annat, något nytt, något spännande bara för att? För så känns det ibland. Gör si, handla så, upplev det... bara för ATT. Sen kan du vara nöjd. Om jag mår bra och får ut saker av livet som det är nu då, är det fel? Tråkigt? Det kan det ju faktiskt inte vara så länge som det är min sanning.