.

Jag överlevde lägret, men det var knappt. Vi var ute 31 timmar i sträck (minus en halvtimmas frukost inomhus). För folk som inte är vana vid sådan lång utevistelse var det knäckande. Det var himmelriket när vi slutligen satte oss i bilen för att åka hem. 

På torsdagen när vi kom dit var allt bra i alla fall. Det regnade inte på oss (som det gjort på halva klassen som var där dagen innan) och vi hade en del roliga aktiviteter med Douglas. Spelade mänsklig Fia med knuff, lagade mat på stormkök och numera kan jag även urskilja fyra olika mosstyper, det ni. På kvällen var det grillning runt lägerelden med korv, m-mellows och vin. Myspys. 

Vad jag en gång för alla kommit fram till är att jag och tält absolut INTE går ihop. Sov nog max en timma på hela natten. Det var inte det att jag frös, utan det är nog snarare så att jag inte känner mig bekväm i de där jävla tälten. Det är något med lukten?! Att det låg massa snarkande människor runt om mig gjorde inte heller saken bättre. Låg bara och önskade att det skulle bli ljust så att man kunde gå upp. 

Den andra dagen var alla sjukt mörbultade och frusna. Ändå envisades ledarna med att vi skulle ha lärarkunskap, trädvandring, lära oss hur man färgar ull utav växter och massa annat. Noll entusiasm och energi fick de tillbaka. Vilket de borde förväntat sig. Vi ville bara hem Och hem kom jag tillslut. Med en rinnande och kliande näsa.