Det kompetenta barnet...
Den här underbara bebisen underhöll oss igår!
Han/hon försöker verkligen göra Beyonce movesen. Och lyckas! Nästan.
På tal om barn. Nu skall jag en gång för alla försöka förklara vad min utbildning handlar om och går ut på. Han tänkt göra det länge, men det är först nu som jag har ork och lust att formulera det.
Ofta när man träffar nya människor som frågar vad man gör och jag svarar, får man slängt i ansiktet "vadå, ni passar väl bara barn? Hur kan den utbildningen vara på 3,5 år??". Det är så sjukt tråkigt att få det bemötandet. Det har varit vid enstaka tillfälle som jag fått kommentaren "det måste vara spännande/roligt att jobba med barn och utveckling." Det kändes befriande, att prata med någon som försökte förstå. För alla har ju en relation till förskolan/skolan - alla har någon gång gått där och fått sin bild av den. Men då har man sett allt ur elev- eller föräldraperspektivet, inte lärarperspektivet, som är det perspektiv jag tar mig ann nu.
Vad mycket av vår utbildning går ut på handlar nämligen om att bygga upp ett förhållningssätt. Hur man ser på barnet, utveckling och lärande och hur man väljer att förhålla sig gentemot barn, föräldrar och kollegor. Vi får ta del av olika teorier om vad lärande och utveckling är, vi går tillbaka i historien och ser på hur synsättet förändrats. Vi får ta del av olika förhållningssätt och ständigt reflektera över vårt eget sätt att tänka, att se på saker ur olika perspektiv och fundera på vilken sorts pedagog vi vill bli.
Idag kan jag lägga märke till hur mitt tankesätt förändrats under mina 2 år i utbildningen. Jag har fått en helt annan förståelse för olika människor, bakgrund och behov, och har därmed blivit öppnare. Perspektivet har helt enkelt breddats.
I förskolan arbetar man med människor. Stora som små. Självfallet är det då viktigt att ha kunskap i att bemöta dessa människor och det med ett bra förhållningssätt. Därför handlar vår utbildning inte om att "så här gör man när man passar barn" (för det är väl inget svårt?), utan om nåt som är så mycket större och abstraktare än så - därav svårigheten i att förklara vad vi verkligen gör. Men nu har jag försökt med en liten del i alla fall!
Pust och stön.
Nu blir det mys!
Pitabröd med gojs i, godis, cola och fotboll.
Han/hon försöker verkligen göra Beyonce movesen. Och lyckas! Nästan.
På tal om barn. Nu skall jag en gång för alla försöka förklara vad min utbildning handlar om och går ut på. Han tänkt göra det länge, men det är först nu som jag har ork och lust att formulera det.
Ofta när man träffar nya människor som frågar vad man gör och jag svarar, får man slängt i ansiktet "vadå, ni passar väl bara barn? Hur kan den utbildningen vara på 3,5 år??". Det är så sjukt tråkigt att få det bemötandet. Det har varit vid enstaka tillfälle som jag fått kommentaren "det måste vara spännande/roligt att jobba med barn och utveckling." Det kändes befriande, att prata med någon som försökte förstå. För alla har ju en relation till förskolan/skolan - alla har någon gång gått där och fått sin bild av den. Men då har man sett allt ur elev- eller föräldraperspektivet, inte lärarperspektivet, som är det perspektiv jag tar mig ann nu.
Vad mycket av vår utbildning går ut på handlar nämligen om att bygga upp ett förhållningssätt. Hur man ser på barnet, utveckling och lärande och hur man väljer att förhålla sig gentemot barn, föräldrar och kollegor. Vi får ta del av olika teorier om vad lärande och utveckling är, vi går tillbaka i historien och ser på hur synsättet förändrats. Vi får ta del av olika förhållningssätt och ständigt reflektera över vårt eget sätt att tänka, att se på saker ur olika perspektiv och fundera på vilken sorts pedagog vi vill bli.
Idag kan jag lägga märke till hur mitt tankesätt förändrats under mina 2 år i utbildningen. Jag har fått en helt annan förståelse för olika människor, bakgrund och behov, och har därmed blivit öppnare. Perspektivet har helt enkelt breddats.
I förskolan arbetar man med människor. Stora som små. Självfallet är det då viktigt att ha kunskap i att bemöta dessa människor och det med ett bra förhållningssätt. Därför handlar vår utbildning inte om att "så här gör man när man passar barn" (för det är väl inget svårt?), utan om nåt som är så mycket större och abstraktare än så - därav svårigheten i att förklara vad vi verkligen gör. Men nu har jag försökt med en liten del i alla fall!
Pust och stön.
Nu blir det mys!
Pitabröd med gojs i, godis, cola och fotboll.
Kommentarer
Postat av: Anja
Bra förklaring!!!
Postat av: Linnea
Så sant, så sant... kunde inte sagt det bättre själv! =)
Postat av: Linnea
Ungen är ju förresten helt underbar!! Shit vilka moves! Seriöst...
Postat av: zzara
Håller meed Linnea, kunde absolut inte sagt det bättre själv =)
Har oxå haft tanken att slänga upp detta på bloggen pga alla "negativa" människor runtomkring en... får se om vi orkar =) hehe
Trackback